Malmötjejerna

Dagen artade sig till det yttersta, (efter omständigheterna). Jag avbokade alla planer och stannade hemma – fast besluten av att vara SJÄLV hela dagen. Inte förrän till kvällen skulle jag låsa upp dörren. I flera timmar såsade jag runt och plockade undan, städade och röjde. Skickade post och betalade räkningar. Allt som blivit liggande tog jag itu med, och jag märkte sakta hur välmåendet spred sig i kroppen – det var detta jag behövde: att få hämta andan och komma tillbaka till mig själv.

I och för sig råkade jag dra upp operationssåret när jag försöket tömma poolen – och fick bannor av mamma. Sen ”dammade jag med dammsugaren” och sög upp två plastdinosaurier, som stod och åt i fönsterkarmen – och fick bannor av Zack, men annars flöt det på bra.

På kvällen tände jag ljus, och öppnade upp dörren för tjejerna från Malmö, mina barndomsvänner som bär vårt gemensamma förflutna.

Det var med dem jag som åtta åring klädde ut mig och lekte teater, senare hade min första fylla och rökte min ända, banancigarett (i tron om att det skulle ge någon form av rus, vilket det självklart inte gjorde). Det var de som först fick veta när jag förlorade oskulden och när jag först blev kär (i och för sig i en av deras killar, men det hör ju inte hit).
Förutom några luckor har vi funnits för varandra i 37 år och är närmare varandra idag än någonsin.

Det är fanemig imponerande. Det är ett visst kvalitetstest på sig själv att ha så fina vänner, så länge.

Kvällen växlade mellan allvar och skratt, som alltid när vi ses.
Samtalsämnena kan tyvärr inte återberättas eftersom inga av dem var rumsrena, men vilken ynnest att få ha dessa kvinnor i mitt liv. Dessa kloka, coola, vackra varelser som inspirerar mig varenda gång jag träffar dem, gång efter gång efter gång – i 37 år!

Ninna, Sofie, Marie och Lotta - tack för att ni alltid funnits för mig - och TACK för att jag får finnas för er.

Ninna, Sofie, Marie och Lotta – tack för att ni alltid funnits för mig – och TACK för att jag får finnas för er.

I kväll har jag glömt cancern och bara varit mig själv. Den Jenny som skrattar, är avslappnad och berättar galna historier från mitt liv.
Tack, fina bästisar.

En tårta i tiden, av Marie

En tårta i tiden, av Marie

Annonser