Rakningsceremoni

Jag ligger i sal åtta på avdelning 84.
Närmst fönstret som gapar ljus och det är en underbar oktoberdag, som mer känns som sen september, men trots detta vill jag vara precis här.
Jag ligger i sängen och får min första behandling, och jag gläds åt att det äntligen är igång. Än så länge har jag bara fått antikroppar, men om en stund ska de koppla på cytostatika.

Jag drar handen över mitt snaggade hår och ler åt minnet när jag rakade av det.

Jag och tjejerna ordnade en rakningsceremoni för att avdramatisera det hela.
Det fanns champagne, ost och vin – och mitt på bordet låg trimmern och vilade som ett litet murmeldjur.

Men innan det var dags att snagga mig färgade jag håret blått!
Och grönt!
Det var till min klass, som jag saknade så hjärtat nästan brast.

Mina elever har alltid haft en förkärlek till att färga håret i alla de mest makabra färger.
Jag minns bl.a en gång när vi skulle sätta upp en stor teater.
Vi hade hyrt en regissör, skrivit manus och sytt kostymer. Efter en månads hårdträning var det äntligen dags för premiär – och då kommer ungarna med rosa hår!!!

Mitt hår, golv, händer och kök var snart klibbigt av grön/blå karamellfärg.
”Oooh så tjusigt” kvittrade Zack”
Jag fotade resultatet och skickade till klassen.

Min äldsta son vägrade att vara hemma, det var för jobbigt för honom – men de andra var med och det var de som klippte mig.
Först trevade de med sina saxar och ryggade tillbaka när en hårtest föll till golvet.

Sedan födsel har jag förbjudit dem att klippa varandra (vilket resulterade i att den yngsta klippte en kamrat på dagis istället).
Men det tog inte lång tid förrän de båda gick loss som Edward Scissorhands och mitt kräkblå hår flög runt i rummet och jag blev orolig för både skalp och öron.

Snart låg allt hår på golvet och såg ut som en brottsplats från Sesame street – vem har mördat muppen?

Jag grät lite grann, men måste ända erkänna att det inte var så illa…
Jag var rätt fin i rakat hår. Min smala långa hals kom fram och likaså mina ögon.
Ok jag liknade en nazist, men jag såg också yngre och mer näpen ut.

Tyckte jag tills min exman kom in och roat ropade,
”Heeeeej Silver”
”Va?”
”Du är helt grå här” och han pekade på (en stor del) av mitt huvud.
”Vad fan säger du? Det är jag inte alls röt jag”
”Nähä….”

Han gick ut och jag kastade mig över spegeln.
Visst, det var bara att konstatera – jag var grå!
Jag kan gå med på frisyren, men INTE att se ut som en gammal heltäckningsmatta som fått skabb.
Jag penslade de grå partierna med mascara och gick ut till min familj.

Vi skålade i champagne för min nya frisyr och jag log inombords när pojkarna fascinerat drog sina händer över mitt snaggade hår. Åtminstone två av dem var ok!

Dagen efter färgade jag det mörkt (vilket istället resulterade i att det såg ut som jag hade en badmössa på huvudet, eller en sån där mussepigg-mössa man kan köpa på Buttricks – men jag var i alla fall inte grå).

Jag ler åt det minnet och inser plötsligt hur mycket den här resan gett mig. Jag har så mycket att le åt och faktiskt – väldigt mycket att vara tacksam för.

"Vadå, ska du ha det blått?"

”Vadå, ska du ha det blått?”

 

Benjamin och Zackarias klipper mig

Benjamin och Zackarias klipper mig

 

Madde rakar av det sista

Madde rakar av det sista

 

Låt inte mig störa...

Låt inte mig störa…

 

Lite ledsen...

Lite ledsen…

 

Men snart ok igen ;)

Men snart ok igen 😉

Annonser