Morgonstund har guld i mun

Vaknar av en dansk skalle!
Det är Zack som vänder på sig i sömnen – och precis innan han slår ner huvudet över min näsa – öppnar jag ögonen…Godmorgon – SMACK!

Jag ligger kvar och försöker återfå synen till en brinnande känsla i näsroten.
Zack sover lugnt vidare.
Klockan är 05 och jag gläds åt att jag faktiskt sovit två timmar längre än de senaste nätterna.

Men jag mår illa!
Ligger i sängen och funderar på om jag kan sova bort illamåendet eller om jag då kommer göra en Hendrix och dö i mina egna spyor.

Tar det säkra före det osäkra och går upp.
När jag passerar Julias rum jäser en odör av kräk och bajs ut genom nyckelhålet. Jag smyger in till henne och upptäcker att hon kräkt och bajsat ner hela sängen – och sedan somnat i det.

Jag hulkar till. Håller för munnen, nära att göra en uppstötning rakt ner på min ljuvliga, nerspydda dotter.

Det här är allt annat än ok!

Med två nyopererade armar och kräk i munnen, lyckas jag bära in henne i duschen.

”NÄ MAMMA”! Skriker den otacksamma lilla grisen… Och fäktar med sina armar, så torkat kräk stänker i mitt ansikte.
Jag tänker att det är så här jag kommer att dö – inte av cancer.

Ny duschad sitter hon senare i sin randiga polarn och pyret pyjamas, och käkar rostade mackor, och strålar som en sol.
Jag stapplar upp – tittar på slagfältet som utgör hennes säng – tar sängkläderna och stoppar rakt in i maskinen och startar alla program som går att ställa på 90 grader. Madrassen hivar jag rakt ut genom fönster och hoppas att det regnar.

Sen sätter jag mig ner och äter frukost med henne.
Hon ställer 600 frågor i minuten, ”Vad är det mamma? Är det mammas? Var är Zacke? Zacke sussar? Vad är de mamma?”.
Jag mår fortfarande lika illa och idisslar ner en liten bit macka.

Bortsett från Jeopardymonstret som sitter vid bordet och rapar frågor på ackord, är huset tyst och stilla. Jag tar tillfället i akt och börjar städa lite!
Jag tömmer hallen på skit, sorterar bort sommarskor och kläder – dammar och dammsuger.

Jag har energi, och tycker att det är underbart att plötsligt ha lust till något.
Just när jag ska dammsuga vardagsrummet slits strömkabeln ut ur väggen – i slutet av sladden står min tonåringen och ser mordisk ut. Han håller kontakten krampaktig i sin hand och stirrar på klockan som visar 06.10
”Bara städar lite…”

”G å o c h l ä g g d i g” Väser han mellan sammanbitna käkar.
”Ja men jag ska bar..”
”NU mamma”

Och jag och Julia somnar några timmar till

dessa morgnar är det tur att hon är så söt...

dessa morgnar är det tur att hon är så söt…

Annonser