Huvudbonader

Mitt hår blir allt tunnar och tunnare.
Stubbet som blev kvar efter att jag rakat av mig håret börjar så sakta falla av och hjässan syns allt mer.
Ännu är jag inte helt kal på huvudet, men jag känner en stor skillnad på den mattliknande struktur mitt hår brukar ha, mot detta fjuniga persika-tillstånd.

Det är en mycket märklig känsla, som huvudet på en nyfödd.

Jag har inte haft problem med mitt snaggade hår, har tyckt att det var rätt coolt.
Men att visa kalotten kommer jag aldrig att göra!
Nu är det huvudbonader som gäller; hattar, sjalar, peruker, turbaner eller kepsar. Vad som helst sätts på knoppen.
Häromdagen knackade det på dörren lite oväntat, och min peruk låg på övervåningen. Jag kastade mig över en handduk, snurrade den runt skallen, och låtsades vara nyduschad. Det var inte förrän efteråt jag insåg det löjliga i att snurra in håret i en handduk, när man inte har något…

Jag och en vännina skrattade så vi grät när vi satt och fantiserade om ett hatt-tema. Tänk om jag skulle fördriva tiden med att varje dag visa upp ”dagens hatt”.
Typ en sväng på Ica… i kaptens hatt. Eller svassa in på bibblan i burka. Eller varför inte en jude-kippa mitt på den bara skulten.

Tänk så inspirerande att helt seriös och allvarlig gå fram till bibliotekarien, med ett par älghorn på huvudet.
”Hej, har ni Jan Guillous senaste?”

Till sist hade personalen bara slängt en blick åt mitt håll och konstaterat; ” det är nog bara Jenny!”

Vid håravfall p.g.a. cancer får man 6000 kr av Skånes landsting till en peruk.
Jag får remissen i handen och känner återigen en innerlig tacksamhet för att bo i Sverige.

Jag rekar och googlar efter bästa frisörsalongen som tar emot remiss på peruker, och hittar tillsist en i centrala Malmö.
Adressen och namnet verkar schyst och jag föreställer mig en ljus salong med öppen planlösning – unga, hippa tjejer som med god smak kan hjälpa mig att välja ut en snygg peruk.

Jag hade fel…

Butiken är liten och murrig och kvinnan bakom disken är i 65 års åldern och har ful frisyr. En relik som överlevt från finska vinterkriget, men ändå inte ens lyckats få en hyfsad retrokänsla (butiken alltså, inte kvinnan)

På väggarna hänger tantiga peruker och smaklösa scarfsar. Jag blir tystare och allt mer dämpad…

Efter att kvinnan i kassan ignorerat mig i 10 minuter, frågar jag syrligt om jag kommit rätt, vilket jag tyvärr hade.
Det kommer ingen hipp, snygg tjej -utan den 65 åriga kvinnan, med ful frisyr, visar in mig i ett litet bås och jag känner att jag är på väg att börja gråta.
Jag borde rest mig och åkt hem, men jag orkade inte börja om med att leta upp en ny salong.

Hon tar fram några syntetperuker som ser ut som döda djur.
”Jag vill ha en med riktigt hår”

”OJ!!!” utbrister hon med eftertryck ”De är hemskt dyra, HEMSKT dyra!”
”Jaha? Men vill du hämta dem?”
”Fast vill du inte titta på de här syntetperukerna först, de är verkligen jätte fina?
”Näääe, jag vill se de med RIKTIGT hår” fräser jag mellan sammanbita tänder.

Hon suckar, reser sig långsamt och jag kan lova att hon skakade på huvudet när hon gick.

Vad fan?

Perukerna med riktigt hår var som väntat både fina och verklighetstrogna.
Jag väljer ut en som är på gränsen till identiskt med mitt gamla hår – och halsen snörps åt när jag ser spegelbilden av mig själv.

”Vad kostar den här?”
”Den är JÄTTE dyr!”
”Ok, men vad kostar den?”

Kvinnan börjar prata om olika summor, min remiss, hur mycket man ska lägga till, dra av – med eller utan moms, och det bästa hon slutligen kommer fram till är att med min remiss, kommer jag att behöva lägga till ”jätte mycket.”

Alltså!
Det är en sak att stå utanför en perukaffär och fnissa åt hur coolt det hade varit med peruk – och en helt annan sak, att vara på insidan för att man inte har något val!

Jag var på insidan för att jag var tvungen, och jag hatade det.

Så kanske var det därför jag nu frågade henne, om hon för i helvete, kunde ge mig en förbannad, precis summa?
”Eller du kanske tycker synd om mig för att jag har cancer och tror att jag är fattig för att jag har det? Du kanske inte behöver behandla mig som en vanlig kund eftersom ni ändå får betalt från landstinget?”

Hon tystnar, iakttar mig i spegeln och säger sedan
”Jag går och räknar och ser hur mycket den kommer att kosta”
”Gör du det” svarar jag kort.

Min syster verkar sitta lite obekvämt och vrider sig i stolen.

Jag hör hur hon knappar på en miniräknare och känner tårarna bränna under huden. Men jag gråter inte.

Hon kommer tillbaka med ett påklistrats leende.
”Utöver din remiss tillkommer en kostnad på 5000 kr”

”Ok, ta hit de förbannade syntetperukerna då!”

Min tanke när jag skaffade peruk var att den skulle dölja min flint och få det att se ut som riktigt hår.
Men det var inte lönt…
Oavsett vilka jag testade såg jag antingen ut som en blekt grek eller Dolly Parton.

Och om det ändå skulle synas att jag bar peruk, kunde jag lika väl välja en rejäl!

Dagsstatus får avgöra - blondin eller brunett.

Dagsstatus får avgöra blondin eller brunett.

10641076_270227189767646_3351413428833138844_n

Per Gessles peruk?

Per Gessles peruk?

 

Pappas frisyr!

Pappas frisyr!

 

Julia och Zacks favorit - mammas rosa hår.

Julia och Zacks favorit – mammas rosa hår.

 

Andy Warhol?

Andy Warhol?

 

Ser väl naturligt ut!

Ser väl naturligt ut!

 

Hattprovning

Hattprovning

1939967_270227549767610_419520227486710044_n

Kanske en kondomhatt?

Kanske en kondomhatt?

Annonser