The teacher becomes the student

Från den stund min cancer uppdagades har jag känt, mer än något annat –
en undran om varför!

Varför får jag cancer?
Varför nu?

Varför kom inte cancerbeskedet några månader tidigare, när jag fortfarande var gift och hade min man vid min sida. Eller ett år senare då mina elever, som jag haft sedan mellanstadiet hunnit gå ut nian?

Vad är meningen med att jag ska gå igenom det här själv?
Vad har jag att lära av detta?
På ett märkligt, lite svårbegripligt sätt, känns det som cancern kom ”mitt emellan” någonting!
Finns det en gudomlig plan eller en kosmisk lag, så skulle jag gärna vilja ta del av den.

Jag vet – alla som får allvarliga besked frågar sig detta – och cancer lyckas alltid knacka på dörren vid olämpliga tillfällen. Det är en obegriplighet varje gång det sker, och det är lika chockartat var man än i livet befinner sig. Vem kan planera in cancer?

Men jag kan ändå inte släppa tanken på att det måste finnas en mening.
Ett år innan, eller ett år senare hade gjort sådan skillnad på den känslomässiga processen och mitt sätt att hantera det.
Varför nu?

Under sommaren som gått har jag upplevt min första singelsommar på 16 år, och jag njöt storartat. Jag umgicks med vänner, bodde i stan och levde på vin och sushi.
Däremellan var jag mamma och helt dedicerad mina barn och låg hängivet i solen och lyssnade på deras samtal i timmar.

Men jag var också nyfödd till livet, precis som alla nyskilda är; vilsen och i obalans.
Det fanns en hets inom mig att finna något jag inte visste jag sökte.
Det var som ett eko fanns i mitt undermedvetna eftersom jag tappat bort mig själv och min självkänsla.
Det var på ett sätt själsförvridande, och jag kände mig hudlös och skör. Kanske därför trodde jag att överlevnaden hängde på att vara stark och jag skaffade mig många lager av lack.
Men min cancer har klätt av mig allt det.
När jag tappade mitt hår, mina muskler, och lever i ett vakuum och har (i bästa fall) bara hjärnan orörd i original skick, står endast jag – blottad – kvar.
När cancern var ett faktum kunde jag inte fly in i någon social kontext och gömma mig hos mina vänner. Det är jag … och cancern…

Och kanske är det det jag har att lära; essensen av livet och kärnan till min innersta natur.
Avklädd utan smink, eller hår – utan möjlighet till fysisk aktivitet eller socialt umgänge – är jag fråntagen all yttre fåfänga och försatt i karantän. Jag kan inte jaga mig själv bort från detta faktum.
Kvar har jag bara mig själv.

Innan cancern kände jag mig stundtals vilsen och stod på olika sätt vid ett vägskäl i mitt liv.
Jag visste inte om jag skulle bo kvar i mitt hus, vad jag skulle göra när min klass lämnade skolan och hur jag skulle fortsätta som ensamstående mamma.

Jag är inte tillräckligt långt fram på min resa för att ha möjligheten till perspektiv. Men jag funderar ändå på om cancern och den resa den tar mig på, kan vara en väg till bättre självkänsla och ett bättre liv.
En förbättring av mig själv, en inre utveckling.
Även om jag har många som stöttar och finns för mig, är detta en vandring jag måste gå själv, och jag är övertygad om att den kommer att ge en djup tillit till min egen förmåga. Det kommer att göra mig orädd och modig.
Alla de faror jag tidigare känt kommer aldrig kunna mäta sig med denna!

Jag tror att de begränsningar jag tidigare upplevt t.ex. min flygrädsla, kommer utmanas och ställas i relation till cancern. Jag kommer inte i samma grad bli hämmad av behovet av att befinna mig i min ”comfort zone”. Jag kommer att bli modigare och äntligen utforska alla de länder jag alltid längtat till.
Mitt ökade mod ska hjälpa mig att bli den jag verkligen är.
Jag inser mer och mer att cancern har något att ge mig och att jag har något att hämta härifrån, jag måste bara ge det tid.

Med risk för att bli lite väl new-agig (vilket jag tycker att jag nu kan unna mig att vara) finns det ett ord på sanskrit; dharma – som betyder livsändamål.
Det är det jag tänker att den här resan ska ta mig på – en resa till mig själv, där en av hållplatserna är att finna min egen mening och kapacitet, och det är med stor spänning jag väntar på mitt nya jag.

Tänkaren

Tänkaren

 

Bloggar

Bloggar

Annonser